Vörsta veckan.
Ja vad ska man säga... nu känns allt helt borta. i onsdags iaf hade jag med mig rippelainen på skolan för första gången. det avr även första gången han åkte buss och han var så duktig, jag är så stolt! då jag kom hem for jag på läkarstation och blev tömt på blod. torsdagen var jag hemma för jag var så jävla borta i hela skallen och kroppen... as usual. idag hade jag möte med catarina och eftersom att jag inte hade nån lektion efter det så tog jag 09.45-bussen hem och det var jävligt skönt. då jag kom hem kring elva nån gång så somnade jag och sov till klockan halv fyra då jag fick ett samtal från min läkare. världens jävla cphelvetesjävlachock fick jag också. sen somnade jag och sov till typ halv nio, alltså för en timme sen vaknade jag ungefär. min skalle gör spränghelvetesont och snart exploderar den.
ni ska veta att jag tänker på er. det känns även för mig. jag fick en känsla av att allt det som hänt kommer sluta illa dom sex månader nu som man måste vänta, då en del tror att det blir begravning snart. ja herregud.
smisk
Kommentarer
Trackback
