Såfaja

Idag har man varit på gammelmormors begravning, och som alltid så är det väl lite tråkigt. Men nu behöver hon inte lida mer. Så nu är hon i jorden brevid gammelmorfar Ernst som fått vänta på hon i hela 22 år. Men det var lite roligt att få träffa släkten och höra gamla minnen. Allt var väl gode lugnt, ingen direkt som grät eller nå tills man fick ta ett sista farväl av gammelmormor. Vi alla närmaste familjen gick fram, och då mormor började prata så var det nog inte en enda som inte fällde en tår. Hon sa väl på ett ungefär "Lilla mamma nu slipper du lida mer, och jag vet att du tittar ner på oss med ett leende på läpparna, när ALLA dina barn är här, för det skulle du ha tyckt om." Då menade hon alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Men det var väl för att mormor grät när hon sa det, så blev det lite av en kedjereaktion, och jag ska erkänna att även jag fällde en tår för att det var gode sorgligt. Haha. Sen blev det mat och socialisera med släktingar, och jag har fått höra garanterat femton gånger idag, av olika personer, att jag och mamma är jättelika. Men man är ju som van att få höra det. Men det jag kommer ihåg om Gurti var väl alla tjocksockar hon stickade och man fick varje jul, alla dukar hon gjorde, och så var hon jätteduktig på att väva mattor. Sen så älskade hon att fiska och vara ute i skogen, så det är väl därför även min mormor brukar fiska mkt. Min mormor brukar alltid bryta nacken av varenda fisk. Haha. Hon är så brutal. Samtidigt säger hon att det är det mest humana, vilket nog är sant. Jag brukar slå dom iskallen. Men ändå. Men iaf så var min gammelmormor väääärldens snällaste, så därför var man dit och hälsade på vääääldigt ofta. Både med mamma och med mormor. Alla som kände henne visste att hon hade ett jättestort hjärta där alla fick plats. Sen så var hon ju extremt duktig på poker. Hon brukade ha pokerkvällar hemma och spela av folk pengarna. Haha. En tid efter att hon fått alzheimers så fick hon flytta till ett demensboende, men nog fan lyckades hon spela av pengarna från en 19-årig kille för det. Haha. Kortspelandet satt kvar länge, fastän hon började bli jättetjorvig. Jag hann ju däremot aldrig träffa Ernst, min gammelmorfar, han brukade bjuda på mat, då var det harkött och då och då så fick man spotta ut lite hagel berättade morsan. Så dom var nå riktiga skogsmullar, men det förklarar ju bara varför deras barn blev som dom blev. Haha. Riktiga skogsmullar.