Grans

Just nu fick jag sån förbannad lust att sluta på grans. dom tycker inte att jag t.ex får fara till en ögonläkare när jag får synbortfall på ögona eller t.ex då jag haft feber i typ två veckor. skulle jag komma och säga att jag var döende sku en del bli arga och säga att jag sku sluta svamla och göra allt och lite till i skolan. och hur måste man ju då få fråga? nu den här veckan har jag knappt tagit mig ur sängen. vet ni hur jävla roligt det är? jo inte alls. bara då jag sku upp på toa så känns det som att all kraft rinner ut genom tårna och att jag ska ramla ihop, plus att det blir svart. det är en sån jävla kraftansträngning.

Sen så litar jag inte på nån på grans längre, allra minst lärarna. dom ljuger för mig hela tiden. det är väldigt lessamt.
frågar jag min lärare någonting så förväntar jag mig ju sanning, men det är inte alltid det man får. 

en del sätter sån jävla press på mig just nu, fast det var ju också tidigare. 


fick btw klasskorten och dom enskilda, jag blev faktiskt rätt så nöjd. farsan tycker att jag är gode lik min farfar runtikring munnen, och både morsan och farsan tycker jag är lik gode mkt på sättet efter farfar. ja, om man bara hade hunnit träffa den mannen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0