Fyfan, just nu vill jag bara dö

Igår var jag och opererade mig. Dom fyllde buken med gas och tro mig, det gjorde ont efteråt så inni helvete, och det gör ont överallt än. Fick så jävla mkt morfin så det är it sant, hur jäkla många sprutor som helst, för det ville it sluta göra ont. Alla läkemedel är fortfarande kvar i kroppen, och det känns, men tur är väl det för annars hade jag inte överlevt. Fick ligga kvar på uppvaket ungefär 7 timmar efter att jag som vaknat. Dom ville helt enkelt inte låta mig fara hem för att allt tjorvade. Men slapp ju då spendera natten där. Då jag ligger ner tar jag mig knappt upp för att det gör så ont, eller allt gör ju ont, men jag försöker hålla mig sittandes för om jag skulle måsta på toa eller så, så tar jag mig för hoppningsvis upp. :) 
Sen idag så ringde Ulrik, men självklart kunde jag inte svara för att jag låg ner och det tog mig ungefär 10 minuter innan jag tog mig upp från soffan. Sen då morsan kom hem så berättade hon att han hade ringt hon också. Han var orolig som fan för Rippe. Dom hade varit ute och jagat och Rippe var nånstans ute i skogen. Helt plötsligt börjar hunden skrika som fan, oavbrutet i typ 20 sek, sen slutade han, och Ulrik började springa dit där han hade hört han skrika. Då kom Rippe haltandes mot han. Ulrik sa att han hade kollat igenom han för att se om det kanske hade varit nå djur på han. Men han hittade som inget, och då ramlade tydligen Rippe ihop och började skaka som fan, och Ulrik hade tydligen försökt resa han upp, men det gick som it. Så han bar han eller något liknande till husvagnet, men efter ett tag så hade han tydligen blivit sig själv igen. Så dom hade ringt Anneli för att höra om han då skulle in till veterinären med han, men eftersom att han var normal igen så tyckte hon att vi skulle avvakta och se. Hon trodde attt han hade slagit i ryggen eller något liknande. Men fan i mig då morsan berättade, det är väl fan nog med att jag mår jävel idag, och så ska något sånt där hända. Jag blir fan bara jävlat arg. Kommer bli intressant sen då jag läser igenom det här, för jag är fortfarande drogad. 
SMISK!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0